Tips & råd

  • Tag hjälp. Om du vill träna och öva NH själv, men är osäker, rädd och saknar erfarehet - tag hjälp av någon som kan. Utsätt dig inte för några risker eller experiment. Jag vill inte uppmana någon att använda sig utav metoder eller tips som kan äventyra någons säkerhet. All hantering och ridning av hästar innebär alltid risker och därför ska man försäkra sig om att man sätter säkerhet och trygghet i första hand. Rådgör alltid med en hästperson som är kunnig och erfaren innan du påbörjar en träning. Låt den kunnige visa dig först och ställ frågor kring hur du kan förhindra skador.
  • Variera träningen. Jobba med balans, lösgjordhet och avspänning. Jobba från marken, inte enbart från ryggen.
  • Träna inte en trött häst. Stor risk för skador. Avsluta träningspasset innan hästen blir för trött, en trött häst råkar mycket lättare ut för skador. Lägg in pauser, ett par minuter skritt hjälper hästen att bearbeta inlärningen.
  • Framåtbjudning och hög fart är inte samma sak. Hästen måste tränas i balans, många hästar hamnar i obalans eftersom de tränas i ett alltför högt tempo. Det gör man ofta för att man tror att hästen annars får en dålig framåtbjudning. En häst kan ha en bra framåtbjudning i en samlad skritt, men helt sakna framåtbjudning i ökad trav.  Det som får hästen att bjuda framåt/ uppåt är tempoväxlingar som är anpassade efter hästens utvecklingsstadium. Renodla hjälperna istället för att gasa-broma och dra i hästens mun. Det kan göra hästarna ostadiga och förvirrade av de dubbla signalerna eller så slutar de lyssna helt på hjälperna.
  • Mata aldrig hästen ur handen - den kommer att förknippa dina händer och fickor med mat och snart börja visitera dig regelbundet. Beteendet kan bli mycket problematiskt och leda till att hästen börjar bitas, nafsa och hugga.  Många hästar blir fixerade och förväntar sig att de ska få något att äta så fort man har händerna i fickorna eller prasslar med en påse. Om hästen nafsar och man slår tillbaka över mulen, får man ett större problem och hästen blir huvudskygg. Visst vill du att hästen ska ty sig till dig, lyssna på dig och komma till dig för att den vill av egen fri vilja och inte för att den blir mutad? 
  • Belöna med eftergift. Det är den bästa och mest tydliga belöningen som finns. Att gå en sväng och låta hästen slappna av och bearbeta inlärningen är mycket effektivt och givande.
  • Lär långsamt. Alla hästar behöver bearbeta nya övningar och det är bättre att ta en sak i taget än allt på en gång. Annars får man backa flera steg och riskerar att utsätta sig och hästen för fara. Det kan också påverka tilliten och rasera förtroendet.
  • Gör hästen "tålig" för skrämmande föremål eller situationer. Så småningom kommer hästen inte reagera alltför intensivt på en plastpåse i vinden. Vänj den vid att bli duschad, klippt, skodd och klappad över hela kroppen.
  • Hår: Låt svans, man och lugg vara fria från flätor och knoppar. Hästen behöver sin svans till att vifta bort flugor med, både på sig själv och andra. Svansen är dessutom ett effektivt kommuniceringsverktyg och signalerar olika saker till flocken. Hästens hår är till för att skydda huden och isolerar både kyla och värme (och sol).
  • Temperatur: Täcke på? En häst alstrar värme när den betar och smälter foder. och har ett lager av underhudsfett som isolerar kylan och håller den ute. En häst klarar ungefär -20 grader celsius och det är sällan en häst fryser. En häst börjar skaka när den fryser, och det ska mycket till innan den blir så kall. Håren anpassar sig också efter temperaturen och hästen får en tjock och luftig päls när den inte har täcke på. Täcken borde bara användas när det är riktigt kallt. Hästar har virvlar på olika ställen på kroppen vars uppgift är att leda bort vatten från kroppen. Om du rakar en häst behöver du täcke eftersom det naturliga skyddet är rubbat.
  • Synen: Hästen behöver sänka och höja huvudet för att fokusera och reglera synen. Det kan vara en bra idé att låta hästen titta och undersöka bommar eller oxerhinder vid cavalettiövningar eftersom hästen memorerar övningen snarare än ser vart den ska sätta ner fötterna. Det gäller även vid hoppning, där hästen har svårt att bedöma avståndet och höjden och litar på sin minnesförmåga och avståndsbedömning från den föregående hoppningen.